Musikvideokanalen MTV har följt globaliseringen över jordklotet, till kulturetablissemangens fasa. Men kanalen har ingalunda stått för ”amerikanisering”, tvärtom har den tagit upp element från såväl asiatisk, afrikansk och latinamerikansk kultur. För en hel generation har MTV varit den främsta källan till kunskap om religion, värderingar och livsstil i andra delar av världen. Globaliseringen ger människor möjlighet att ta till sig impulser från annat än den nationella kulturen, det är därför gamla eliter är så rädda för den.
En kvav augustidag 1989 gjorde mina föräldrar och jag paus vid ett värdshus mitt ute på den ungerska pustan. Det var ett sådant hus med vitmålade stenväggar och halmtak som är typiskt på landsbygden i de delar av Centraleuropa som en gång låg i det österrikisk-ungerska imperiet. Scenen kunde också ha hämtats från de habsburgska glansdagarna. Visst stod några gamla Trabanter och rostade på gården, och visst drevs värdshuset förmodligen av det lokala jordbrukskollektivet, men på det stora hela verkade tiden ha stått still. Några hundar stod och skällde, men några människor syntes inte till. På en skranglig skylt utlovades en meny bestående av enklaste ungerska husmanskost.
Det var först när man steg in i huset som man fick klart för sig att moderniteten kommit även till värdshuset på den ungerska pustan. Inne i storstugan satt en gammal gumma insvept i sjalett och knypplade en duk. Hon var ingen avvikelse från bilden av det gamla. Det var däremot den ljudkuliss som hon knypplade till. I storstugan stod nämligen en sprillans ny västtysk TV-apparat och pumpade ut västerländska musikvideor från MTV.
Var hon döv?
Jag har funderat på hur den jättegamla gumman och den jättemoderna musikvideokanalen hade kommit att hamna i samma rum. Var hon döv? Hade någon annan satt på kanalen så att hon, eftersom hon inte visste hur man bytte, kanske tvingats finna sig i detta? Trivdes hon helt enkelt med att arbeta till MTV-blippret? Eller var det ett ont som hon var beredd att stå ut med i utbyte mot statusen i att visa upp något?
Ett år senare besökte jag mina sysslingar i en Budapestförort. De var precis som jag i de nedre tonåren, och det var med oerhörd stolthet som de visade upp det TV-utbud som de fått tillgång till i den nya lägenheten. Speciellt stolta var de när de zippade förbi en specifik kanal: ”Look, MTV!” Och de syftade inte på den ungerska statstelevisionen -- Magyar Televízió -- som faktiskt fortfarande bär samma förkortning, utan på den amerikanska musikkanalen där Västerlandets populärkulturella evangelium predikades.
Dessa två episoder visar på någonting vars historiska betydelse det verkar råda ganska allmän enighet om: Det var när popmusik, märkeskläder och elektronikprylar från väst började dyka upp på den svarta marknaden, som de östeuropeiska diktaturerna till slut föll samman. De människor, varor och idéer som började röra sig över gränserna gjorde ofriheten så uppenbar. Och det var MTV som utgjorde själva symbolen för denna kraft.
MTV:s intåg i de östeuropeiska hemmen skyndade helt enkelt på de kommunistiska diktaturernas slutgiltiga sammanbrott, precis som TV-kanalens intåg senare skyndat på flera andra diktaturers sammanbrott. MTV har helt enkelt spelat en ganska betydande roll för de senaste två decenniernas historiska utveckling. Och den har varit till det bättre.
Excess i fulkultur
Men omdömet om MTV i kulturdebatten har ändå inte varit särskilt positivt. TV-kanalen har utmålats som ytterligare en länk i cocacoliseringen och disneyfieringen av det globala samhället. Enligt dessa analyser är MTV den visuella förmedlaren av den dumma, okulturella och – det måste väl också sägas -- amerikanska konformitetskulturen som man på väg in i ett nytt millenium så ofta förfasar sig över.
När vi tittar på MTV urvattnas vår kulturella kräsenhet så till den milda grad att det kollektiva resultatet blir en osmaklig minsta gemensam nämnare, samtidigt som denna kommersialism lär oss att bli okritiska medlöpare i det egoistiska konsumtionssamhället. Finkulturen puttas helt enkelt ut i marginalen, medan den allomfattande kommersialistiska sanningen blir en excess i fulkultur.
Men sådana analyser säger nog mer om dem som förfäktar dem än om MTV. Det finns nämligen all anledning att tro att MTV i själva verket gjort betydande insatser för att mångfaldiga och berika kulturströmmarna.
Genom åren har tittarna mött budskap om tolerans för avvikande etniska och sociala minoriteter, förebyggande snarare än fördömande information om hiv-epidemin och förespråkande av solidaritet med fattiga runt om i världen. Men detta långsiktiga -- och naturligtvis tämligen politiskt korrekta -- upplysningsarbete utgör ändå inte MTV:s främsta insats.
Nej, den största bedriften består framför allt i själva konceptet: att bygga en gemensam global identifikationsfaktor genom att framhäva kulturella avvikelser. Visst har det populärkulturella evangeliet predikats i MTV, men detta evangelium har bestått av asiatiska, afrikanska och sydamerikanska komponenter lika ofta som av nordamerikanska och europeiska. Det relevanta har inte varit den plats där en kulturströmning har sitt ursprung, utan snarare huruvida den är spännande eller ej. För min generation har MTV därför varit en av de främsta källorna till kunskap om kultur, religion, värderingar och livsstil i andra delar av världen.
Det är därför helt befängt att påstå att MTV gjort oss dummare, mindre kulturella och mer likriktat amerikaniserade. Men även om så vore, även om MTV likriktar samhället – är det ett problem? Även om det handlar om att förmedla och sprida ett enda budskap, så handlar det ändå om ett kulturellt budskap och om att sprida kulturella impulser. Sådana resultat av globaliseringen som MTV är därför bra för kulturen vare sig de likriktar samhället eller inte.
Kulturscen Världen
Globaliserings- och informationssamhället har inneburit större tillgänglighet till och lägre priser på kulturella varor och tjänster. I dag kan alla som har en Internetuppkoppling gå på vernissage i Djakarta, lyssna till peruansk folkmusik eller läsa grönländsk poesi. Man kan också köpa billiga pocketböcker eller CD-inspelningar med klassisk musik, om man inte råkar vara tillräckligt fräck för att helt kostnadsfritt ladda ned nästan vilken musik som helst som mp3-fil.
Om det mot förmodan skulle bli så att dessa nya förutsättningar lockar människor att välja uteslutande den amerikanska kulturen, så är frågan vem som kan sätta sig till doms över detta. Om det är amerikansk musik och film som folk vill ha så får man väl acceptera detta, även om det svider i själen på en eller annan kulturdebattör. Och kanske det egentligen är där skon klämmer i globaliseringsdebatten. Globaliseringen ger vanliga människor fler valmöjligheter. Och med dem sprids kulturella impulser och idéer som kanske inte alltid passar så bra ihop med de finkulturella måttstockarna.
I ett avseende har de som föraktar MTV rätt: TV-kanalen utgör en länk i globaliseringen av samhället. Och därför finns det all anledning att hylla MTV. Den 16 november invaderas Globen för det årliga evenemanget MTV Music Awards. Då samlas tusentals musiker, producenter, skribenter och fans från hela världen för att njuta av populärkultur. Välkomna till Stockholm!
